Tuberkulos

Vad är tuberkulos?
Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av tuberkelbakterien.

I vilka organ får man tuberkulos?
Lunga Först och främst i lungorna. Därifrån kan infektionen spridas med blodet till alla andra organ i kroppen, eller med svalda upphostningar till magen och tarmarna. Lymfkörtlarna i lungorna och på halsen kan infekteras.

Tuberkulös inflammation i hjärnhinnan kan ses hos nyinfekterade barn och denna utbredning av sjukdomen är, liksom kraftig spridning i lungorna, ett livshotande tillstånd. Tuberkulos kan finnas i lunghinnorna, i skelettet, i urinvägar och könsorgan samt i tarmen och i huden.

Hur får man tuberkulos?
Man smittas via en droppinfektion. När en person med tuberkulos talar, hostar eller nyser sprids bakterierna i luften genom mikroskopiska vätskedroppar och människor runtomkring kan andas in dem. De torkar snabbt in och kan då hålla sig svävande i flera timmar. Tuberkelbakterien dör om den utsätts för ljus en längre tid.

Hur utvecklar sig sjukdomen i kroppen?
När man andats in tuberkelbakterien hamnar den i lungorna, där det efter ungefär sex veckor uppstår en liten infektion. Den ger sällan några symptom och kallas för primärinfektionen. I anslutning till denna kan enstaka bakterier spridas med blodet, dock utan att någon nämnvärd skada uppstår. I de flesta fall försvinner infektionen av sig själv om man har ett bra immunförsvar. Om immunförsvaret försämras kan sjukdomen uppträda i olika organ månader eller år senare.

Hur märker man att man blivit smittad?

Typiska symptom på lungtuberkulos är långvarig hosta och upphostningar. Vid tilltagande sjukdom kan upphostningarna vara blodiga. Dessutom kan trötthet, dålig aptit, viktminskning samt eventuellt feber och svettningar förekomma.

När bör man söka läkarvård?
Om man har hostat och haft upphostningar i över tre veckor bör man uppsöka läkare.

Hur ställs diagnosen?
Rtg bild thorax Läkaren kan inte alltid höra något onormalt då hon eller han lyssnar på lungorna. Misstänker man att det rör sig om något annat än en vanlig förkylning, remitteras patienten till en röntgenavdelning.
Röntgenundersökning av lungor och hjärta är en mycket central del i undersökningen vid misstanke om tuberkulos. På röntgenbilden ses förändringar på lungspetsen, eventuellt små hålrum, som i lungorna betecknas som kaverner. Prov på upphostat slem skall skickas till ett laboratorium för att undersökas. Man letar efter tuberkelbakterier.

Hittar man syrafasta stavar i slemmet, är patienten mycket smittsam. Tuberkelbakterien tål syra, till skillnad från andra bakterier. Odlingen av tuberkulbakterien tar ungefär fyra till åtta veckor.

Det tar alltså ett tag innan man, genom odling, kan ställa en diagnos med säkerhet. Man har nu utvecklat snabbare metoder för att diagnostisera tuberkulos, bland annat med DNA-tester.

Ett så kallat PPD-test, en hudreaktion, kan ofta vara till en viss hjälp. Tuberkulin (PPD), som är ämnen från tuberkelbakteriens kapsel, sprutas in under huden. Om det uppstår en mycket stark reaktion efter 72 timmar kan det tyda på att man har en aktiv infektion. Men man kan få en liknande reaktion om man är BCG-vaccinerad, alltså vaccinerad mot tuberkulos.


Finns det andra sjukdomar med hosta och upphostningar som symptom?
Lunginflammation, rökarlungor och lungcancer kan alla ge nästan samma symptom som tuberkulos. Om det finns en viss skugga på lungröntgenbilden letar man också efter cancerceller när man undersöker det upphostade slemmet.

Vem bör vaccineras mot tuberkulos?
I Sverige är vaccination med levande kotuberkelbakterier, så kallad calmettevaccination eller BCG-vaccin, inte obligatorisk längre. Tuberkulos är så sällsynt och vaccinationen ger bara ett visst skydd. Man råder dock föräldrar att vaccinera sina små barn om den ena föräldern har haft positiv, det vill säga smittsam, tuberkulos i mikroskopiundersökning.

Vaccination rekommenderas också till dem som ska vistas i Afrika eller Asien under en längre tid. BCG-vaccin skyddar mycket bra mot tuberkulös meningit men sämre mot lungtuberkulos, speciellt i den fattiga delen av världen där infektionen nu är vanligast.

Hur behandlas tuberkulos?
Idag sker behandlingen med fyra olika antibiotika under sex månader. Patienter med bakterier i upphostningen som syns redan i mikroskopet dvs, de som är mycket smittsamma, isoleras på sjukhus i två veckor, medan behandlingen påbörjas.

Tidigare kunde patienter isoleras i flera år på sanatorier. Men efter att man på 1940-talet fick en mer effektiv medicin kunde sanatorierna användas till andra saker.

Standardbehandlingen för en vuxen person på 50 kilo är: tablett Rimactan 450 mg, fastande, tablett Isoniazid 300mg, tablett Pyrazinamid 2 g och tablett Myambutol 1200 mg varje morgon. Efter tre månaders behandling upphör behandling med pyrazinamid och myambutol. De sista tre månaderna består behandlingen av två läkemedel: rimactan och izoniazid. För att undgå biverkningar av isoniazid ges tillskott av vitamin B-6 med tablett Pyridoxin 20 mg/dag.


Får man några biverkningar av den medicinska behandlingen?
Oftast uppstår inga biverkningar. Hudirritation kan dock förekomma vid behandling med samtliga preparat.

Rimactan kan ge övergående leverpåverkan. Detta kan testas med ett blodprov. Urin och avföring färgas orangeröd. Använder man P-piller bör man vara uppmärksam på att dessa bryts ner snabbare och att man därför inte är skyddad mot graviditet. Kontaktlinser missfärgas.

Isoniazid kan ge toxisk leverinflammation som gör att behandling med preparatet måste upphöra. Enstaka patienter kan uppleva lindriga minnesförluster, samt domningar och en brännande känsla i händer och fötter. Pyridoxin motverkar dessa symptom.

Myambutol kan enstaka gånger ge försämrad syn och färgseende. Ett färgsyntest görs helst före insatt behandling. Försämrad (färg)syn bör leda till omgående läkarkontakt men det är ovanligt att man avbryter behandling med preparatet.

Pyrazinamid kan vid enstaka tillfällen ge leverinflammation med gulsot som följd, samt ledsmärtor.

Är man osäker angående biverkningarna bör man ta kontakt med en läkare.

Kan man bli resistent mot medicinerna?
Ja, f a om man inte tar medicinerna enligt ordination. I en stor del av världen har man problem med resistens mot både rimactan och isoniazid, så kallad multiresistens, vilket är ett mycket allvarligt problem. I Baltikum och många andra östeuropeiska länder, och i vissa städer i USA, upplever man också problem med bakterier som är resistenta mot så gott som alla ovanstående mediciner. Då återstår ofta bara kirurgisk behandling, lungans sjuka delar avlägsnas där det är möjligt.

Det är alltså svårt och dyrt att behandla dessa patienter, men i Sverige kan man behandla med andra preparat. Om man kan förutse att en patient inte kommer att ta sin medicin regelbundet som föreskrivits, kan man lägga in patienten under övervakning, enligt DOTS, Direct Observed Therapy Short course, föreskrifter, enligt rekommendation av WHO.

Hur kontrolleras behandlingen?
Enligt råd från WHO och Internationella Tuberkulosunionen, IUATLD, bör alla länder ha ett tuberkulosprogram. Alla fall skall anmälas till myndigheterna. Själva behandlingen sköts företrädesvis på infektion/lungmedicinsk avdelning på de olika sjukhusen. Här kan man kontrollera att behandlingen följs, att sjukdomen botas och att patienten blir frisk. 6 till 12 månader efter diagnos förväntas ett negativt utfall när man gör en odling av upphostningar.

Samma avdelning ser till att människorna runt en smittad person undersöks noga. Alla familjemedlemmar genomgår lungröntgen och testas eventuellt med tuberkulin. Ibland erbjuds även kontroll av arbetsplatsen om den smittade har varit mikroskopipositiv.

Var i världen kan man bli smittad?
I princip kan man bli smittad överallt där människor färdas. Tuberkulos är en mycket allvarlig sjukdom som orsakar över tre miljoner dödsfall i världen varje år. Utbredningen är störst i Asien samt Afrika, söder om Sahara. Det registreras fler fall i Östeuropa än i Västeuropa. Skandinavien har lägst antal registrerade fall i världen.

Kan tuberkulos förebyggas?
Ja. Viktigast är att hitta, isolera och behandla alla smittsamma fall. Vid en hotande epidemi kan man vara tvungen att genomföra folkundersökningar med bland annat röntgenundersökning av samtliga i det hotade området.

Man bör hålla sig borta från personer som hostar våldsamt och dessa bör i sin tur akta sig för att hosta på andra. Man ska även tänka på att man som smittad inte bör spotta på gatan, men gärna försiktigt i en näsduk eller pappersservett.

Goda råd:
Om du reser mycket i länder där tuberkulos är vanligt bör du låta vaccinera dig. När du befinner dig i dessa länder bör du undvika att vistas bland människor som hostar mycket. Uppsök läkare om du har hostat i över tre veckor.



Gå till utskriftsvänlig sida här